Sofia Vähäjylkkä

Först var jag i en någorlunda-acceptans-fas, sedan stängde jag av och nu börjar det komma ikapp mig. All ledsamhet jag inte kunde plocka fram ordentligt då, klumpen i halsen, sukten efter att kicka igen lådan till allt det där som jag vet kommer att göra mig ledsen.

Jag har skrivit så länge jag kan minnas, alltid haft ett behov av det. I allt trassel av tankar har det blivit min metod för att sortera, för att hitta någon slags struktur och för att inte tappa bort mig själv och vem jag är. Jag styrs alldeles för mycket av andra. Jag är en people pleaser, hur lite jag...